Vi producerar, använder – och gör oss av med saker i snabb takt. Trots att mycket fortfarande fungerar hamnar det i avfallssystemet.
Samtidigt finns en växande insikt: den största klimatnyttan ligger inte i att återvinna mer – utan i att använda det som redan finns, längre.
I Nacka testas just nu ett sätt att göra just det enklare.
– Det handlar inte om att återvinna snabbare, utan om att använda saker längre, säger Martina Bozic, verksamhetsutvecklare på Nacka vatten och avfall.
Projektet bygger på ett samarbete med appen TipTapp. I stället för att invånare kör sina saker till en kretsloppscentral kan de lägga upp dem i appen och låta någon annan hämta dem direkt. När föremålet har hämtats får den som skänkt bort det en mindre belöning, i form av ett digitalt presentkort på 100 kronor som kan användas lokalt i Nacka.
Det som tidigare riskerade att bli avfall blir i stället en resurs – i samma område, mellan människor.
Ett nytt sätt att tänka kring återbruk
– Det finns egentligen bara en begränsning: föremålet ska generera en klimatbesparing på minst 10 kilo koldioxidekvivalenter.
Gränsen är satt för att säkerställa att återbruket ger effekt. Mindre föremål kan också delas – men når de inte upp till gränsen direkt sparas klimatnyttan och räknas ihop med nästa annons.
– Då får man inte belöningen på en gång. I stället ackumuleras det, så att flera mindre saker tillsammans kan leda till en belöning vid ett senare tillfälle.
När beteenden förändras i praktiken
En central fråga i projektet är vad som faktiskt får människor att agera annorlunda.
– Jag kanske ska flytta och inte kan ta med mig mitt stora matsalsbord. Men då är det någon annan som faktiskt har det behovet – och som kanske har en begränsad plånbok för att möblera sitt nya hem.
Det som annars riskerar att bli avfall kan i stället få ett nytt liv.
Det är också här en viktig del av förändringen sker. När fler saker får leva vidare förlängs livslängden – och det som redan producerats tas tillvara och får längre livslängd.
Digital teknik som möjliggör
För att få systemet att fungera i praktiken används digital teknik som stöd.
Användaren fotograferar sitt föremål direkt i appen. Med hjälp av AI-baserad bildigenkänning identifieras vad det är, till exempel vilket material det består av. Systemet kan till exempel avgöra att det rör sig om ett matsalsbord i massivt trä och komplettera med en beskrivning.
Denna information används för att beräkna klimatbesparingen, baserat på metoder som har kvalitetssäkrats av IVL Svenska Miljöinstitutet.
– Det är en form av nudging. Vi vill se vad som händer om man uppmuntrar ett visst beteende, säger Martina Bozic.
Ett testprojekt med tydliga mål
Projektet startade i januari 2026 och pågår under ett år och syftet är att undersöka hur nya arbetssätt kan bidra till ökat återbruk och förändrade beteenden.
Målet är att återbruka 100 ton material, vilket motsvarar en beräknad besparing på 163 ton koldioxid .
Redan efter de första månaderna har hundratals föremål bytt ägare och omkring 10 ton avfall kunnat undvikas, vilket också innebär en betydande klimatbesparing.
Men projektet handlar inte bara om volymer.
– Det viktiga är också att vi får en möjlighet att prata om avfallsförebyggande och värdet i det som redan finns.
Därför kan det bli lönsamt
För Nacka vatten och avfall finns också en ekonomisk logik i att testa nya arbetssätt.
Att hantera avfall innebär kostnader – för transporter, logistik och drift av kretsloppscentraler. När mängden avfall minskar, minskar också belastningen på systemen.
– Det är egentligen en win-win. Mindre avfall, lägre kostnader och ökad klimatnytta.
Projektet finansieras via avfallstaxan och bygger på att små förändringar i beteende kan ge effekt över tid.
Samtidigt ger projektet insikter om vad som faktiskt driver förändring. Hittills är det ungefär en femtedel av användarna som har valt att använda sin belöning.
– Det tyder på att det inte bara är belöning i form av presentkort som driver beteendet. Många vill göra rätt, säger Martina Bozic.
En del av något större
Projektet är en del av Nackas arbete med Smart Stad, där digitala lösningar används för att möta hållbarhetsutmaningar.
Det handlar om samverkan – mellan invånare, företag och kommun – för att testa nya sätt att lösa konkreta problem i vardagen.
Efter sommaren ska projektet utvärderas. Då handlar det inte bara om hur mycket som återbrukats – utan om vad som faktiskt har förändrats. Har det blivit enklare att göra rätt? Har fler börjat se värdet i det de redan har?
Och kanske är det just där den största potentialen finns. Inte i vare sig tekniken eller belöningen utan i hur vi väljer att använda det som redan finns.
Text: Carina Näslundh