I en artikel i DN Kultur den 11 oktober blickar urbanhistorikern Håkan Forsell tillbaka på Hammarby Sjöstads första 25 år. Vad blev det av visionerna om en miljöstadsdel i världsklass? Och hur har stadsdelen utvecklats sedan dess?
Allan Larsson, initiativtagare till ElectriCITY Innovation, har skrivit ett svar på artikeln. Han delar mycket av Forsells beskrivning av de ursprungliga ambitionerna och de brister som fanns i genomförandet. Men han vill också lyfta fram det som händer i dag, när de boende själva driver klimatomställningen vidare i samarbete med forskare, innovatörer och företag.
Texten skrevs som ett debattsvar till Dagens Nyheter men publicerades inte där. Vi publicerar den därför här i sin helhet.
Jo, Hammarby Sjöstad kan bli ”dubbelt så bra”!
Av Allan Larsson
Det finns många versioner av historien om Hammarby Sjöstad, stadsdelen som gjorde Stockholm världskänt som stadsbyggare och som fick efterföljare i en lång rad länder, inte minst Kina. Håkan Forsell (DN Kultur 12 oktober) ger en kritisk bild av vad staden och byggherrarna gjorde av de högt flygande planerna om en miljöstadsdel, men också en optimistisk avslutning om medborgardriven klimatomställning.
Ja, Håkan Forsell har rätt. Det blev inte ”dubbelt så bra” från första början. Byggherrarna traditioner var starkare än stadens visioner. Tekniken finns inte, klagade byggarna, och slog till bromsarna. Ja, han har rätt, ett företag misskötte byggandet en regnig sommar med mögelhus som följd – och platschefen blev avskedad och husen byggdes om, ”androm till varnagel”!
Men vi som bor eller har bott där uppskattar vår stadsdel. Många bor kvar. Då, under de första tio åren, var det brist på barnomsorg och skola, nu är det seniorerna som behöver utrymme för aktiviteter och kultur.
Men det som är speciellt med Hammarby sjöstad är att stadens miljö- och klimatambitioner har tagits över av de boende. ”Dubbelt så bra” är på väg att genomföras. Med hjälp av forskare och innovatörer från KTH, Rise, IVL, ElectriCITY, klimatsmarta företag och av engagerade bostadsrättsföreningar. De genomför klimatomställningen, inte för att det är ett politiskt påbud, utan för att det är god ekonomi för de boende. En energianvändning på 60-70 kWh per kvm och år i stället för 120-130 syns i resultaträkningen!
Det är detta som tilldrar sig minst lika stor uppmärksamhet ute i världen som i mer närbelägna svenska kommuner och bostadsföretag! Håkan Forsell citerar ett reportage i The Smithsonian Magazine, skriven av en amerikansk forskare, Christa Rose Avampato, som efter examen på Cambridge belönade sig med en resa till en vacker stad med en intressant historia, Stockholm. Av en händelse hamnade hon på ett hotell och en restaurang i Hammarby Sjöstad. Där fick hon av en servitör en första introduktion till något som kallades ”Hammarbymodellen”. Som hållbarhetseforskare blev hon intresserad och nystade vidare. Hon arbetade med journalistens nyfikenhet och forskarens noggrannhet. Det blev ett reportage som övertygade de kräsna redaktörerna på The Smithsonian Magazine – med en upplaga på sex miljoner läsare! – att de skulle ge plats för hennes råd till fastighetsägarna i New York som nu kämpar med att energirenovera sina byggnader för att uppfylla stadens klimatkrav:
– But the lesson from Hammarby is you cannot retrofit a city by changing only the hardware. You have to give residents the agency to share, learn and participate in change. The hardware is important. The software—the people—is what makes it work…. Hammarby Sjöstad is a reminder that we do not just need smarter buildings, we need smarter ways of living together.